Trött på allt Nu, trött på hela Sveriges befolkning. Allt Skit... Fy fan säger jag bara, hur länge ska jag hålla på innan jag inser att Det man gör för andra inte hjälper alls. Känns som en spik huggs in i ryggen varje gång. Har säkert 1000 st Om inte mer.

Har tänkt på en sak nu den senaste veckan, varför placerade ni mig där istället? 

Jag pratar om mitt sommarjobb, som lokalvårdare på tre olika ställen.

Allt började i maj månad då min period som vikarie nästan var slut och jag 

ringde och frågade en sak som jag inte tänker gå in på här, för det är komplicerat.

Det blev missförstånd och sura miner från min arbetsgivare sida och mitt sommarjobb som jag fått på 

samma ställe drogs in och en annan fick det istället. Just då var jag förkrossad och förbannad på hur man 

kunde göra så?! Inte konstigt att ni förlorar vikarier med det beteendet. 

Tankarna hur jag i helvete skulle klara sommaren utan pengar började rulla i huvudet

och jag var så fruktansvärt arg och ledsen, mamma och jag pratade om vad jag skulle säga

om dom ringde och ville att jag skulle jobba någon annanstans. Just då visste jag inte hur jag skulle reagera om dom ringde, skulle jag tacka ja eller nej? Jag hade ingen anning. 

Några dagar senare ringde dom och frågade om jag fortfarande var intresserad 

av sommarjobb, vad ju tvungen att säga ja för jag måste ju kunna betala för mig och så. 

Så jag tackade ja och fick tre ställen som jag skulle vara på vecka 27-32, de ställerna var Miljö & Teknik Centralförrådet, Angelskog (tippen) samt en förskola i Kallinge. Berättade för mamma 

och hon sa vad centralförrådet var för något för det hade jag ingen anning om, fick reda på vad 

det var och tänkte "där satte dom mig för att jävlas" och det är 99% säkert att det var därför 

att dom blev sura på mig. 

1 juni skrev jag på anställningsbeviset med en stor klump i magen, jag ville ju inte detta egentligen.

Eftersom jag kände mig så illa behandlad och jag ville inte jobba för någon som behandlar en så. 

Ett par veckor innan jag skulle börja på förskolan fick jag reda på att det hade blivit ett missförstånd igen och

nu skulle jag inte vara där längre, tänkte inte så mycket på det eftersom det bara var 2 timmar och dagen i en vecka men jag blev inte förvånad att det hände. Eftersom dom har 0 koll. 

Vecka 28 började jag på dom andra ställerna och det kändes helt okej, fick reda på åter igen att jag 

inte blivit informerad som jag skulle av arbetsgivaren. Blev inte förvånad denna gången heller, inte alls.

Jag skulle också städa 1 timme på torsdagar , kände just då att det var helt okej . En timme mer eller mindre gör ingenting. 

Nu har mina 5 veckor snart gått, bara två dagar kvar. 

Det känns både bra och dåligt, för jag har verkligen trivts.

HÖRDE NI DET BYGG&FASTIGHET!! 

Jag har haft det toppen dom här 5 veckorna och ni som trodde att ni 

skulle straffa mig utan att jag inte märkte det. Men NEJ inte det. 

Den här gången lyckades ni inte, vad synd för er. 

Och nu behöver jag inte jobba åt er mera detta året iallafall och det känns förjäkligt bra.

Jag tycker däremot synd om de som behöver jobba under er, dom förtjänar något bättre. 

Mycket bättre så det så, därför hoppas jag att det är någon som vågar stå upp och kämpa för att få rätt. 

Tack för mig! 

Nä precis! Och ni ska veta att snart har kon gått för längesen och då är det försent. Tänk på det! 

Någonting som slog mig häromdagen faktiskt. För första gången på 15 år så har jag ett ställe som jag kallar för mitt hem. Men jag vet inte om jag insett det ändå även om det slog mig, för första gången på 15 år så har jag EN säng, EN tandborste, EN garderob och jag behöver inte släppa mina saker mellan mamma och pappa hela tiden. Jag behöver inte få frågan, är du hos mamma eller pappa? eller när ska du till mamma/pappa? Visst det är inte så tunga frågor men det är ändå liksom förvirrande på något sett, vet inte hur jag ska förklara. Nu har jag som sagt ett hem, min borg liksom som jag känner här bor jag och ingen annan kan göra mig illa här. 

Måste bara skriva om en sak som jag tänkt på ett tag nu, eller en sak är det inte riktigt utan en person som jag faktiskt kallar för  syster, för hon är min syster inte via blodsband men det spelar ingen roll. Inte för mig iallafall. Vi har känt varandra i 16 år eller något sånt, visst har vi bråkat men det är väl det systrar gör ibland. Men mellan alla bråk så har vi faktiskt hittat på mycket, varit i Stockholm bla. Kommer du ihåg det, när vi var på Möja och du skämtade om att du sålde Betty Boop kalsonger eller vad det nu va ^^ Det var då vi köpte dom prickiga skorna , haha! Jag har väl använt dom 3-4 gånger och du inte ens det, eller jag kanske har fel ;) 

Nu när jag sitter här och tänker på vad vi hittat på för något så kommer jag att tänka på när vi lekte bajsröret på lekplatsen hemma där vi brukade vara. Minns du det? Eller är det bara jag som kommer ihåg sånna skitsaker ;) Eller när vi delade rum då du gick in i loftsängen och landade på golvet, satan vad vi skrattade. Sen gled vi ifrån varandra och visst det är sånt som händer, vi snackades vid ibland och gör fortfarande. Och även om vi inte gjorde det så ofta så saknar jag dig nu när du flyttat, det känns liksom som om något fattas här hemma. Trist tycker jag men bara du har det bra så är jag glad för din skull. 

Detta inlägg är endast till dig från mig, jag har tre underbara systrar och du är en av dom det ska du veta! 

Therese   

Jag Har så mycket som jag vill få ut mig , men tänker inte skriva Det här för så elak ska jag inte vara. Tycker bara att Detta som sker just Nu är sjukt jobbigt, Har varit med Om Det flera gånger förut och blir lika förvånad varje gång, fast Det kanske är så Det ska vara , någon som vet?

Eller föresten Det kan ju ni inte veta eftersom jag inte Har skrivit vad jag syftar på. Dum jag är! ;) Men jaja Nu är Det som Det är och vi får väl se hur länge jag orkar utan att bryta ihop.

Söndagen den 27 maj 2012, Mors dag!

Min mamma lever så jag slipper gå till en grav, lägga blommorna där och säga jag älskar dig. Jag tänker oehört mycket på de som får göra det, speciellt de som är i min ålder. Tänk att det kunde blivit så för mig iår också, och jag vet man ska inte säga tänk om. Jag kunde varit en an de men så blev det inte för cancern hade inte spridit sig och det är jag så jävla tacksam över och jag vetifan hur jag hade hanterat det annars om det blivit ett annat provsvar än vad det blev. 

Som sagt iår får jag än en gång krama om mamma på mors dag och säga jag älskar dig till henne. Tack så innihelvete för att det blev som det blev och inte på något annat sätt. 

Mamma du är den bästa mamman man kan ha och jag menar det verkligen, visst vi har bråkat enormt mycket men du är min mamma och som sagt en bättre mamma kan ingen annan ha. Jag älskar dig hur mycket som helst och tackar för allt stöd jag fått under mina 20 år i livet. Vi har hittat på mycket roliga och mindre roliga saker  under de 20 åren, det som ploppar upp först i mitt huvud är när vi var på Kolmården sommaren 2010 och du fick en måsskit i håret, och jag vet nu att du tyckte inte det var speciellt roligt men vi som såg att. Eftersom du är så noga med hur ditt hår ser ut så var det extra roligt . Haha, men jag vet att du älskar mig ändå även om jag skrattade åt den situationen. Du har fått skratta åt mina klumpigheter många gånger , men det bjuder jag på ;) Som till exempel när vi var på semester och tältade, du och jag hade varit och diskat och duschat.. Det ösregnade ute så Johan var snäll och hämtade oss med bilen, då kom min klumpiga sida in i bilden. Jag småsprang lite för att inte bli så blöt, men så händer det som antagligen händer om man är klumpig som jag. Jag skulle hoppa in i bilen, körde huvudet upp i dörrkarmen på bilen , ramlade ner på marken och satte mig rakt i en vattenpöl. Så visade jag upp min tacksamhet mot Johan för att han hämtade oss ;) 

En sak som fick oss båda att bryta ihop av skratt var på jobbet när du hade dina nya skor på dig, det såg ut som om du flög fram och gud vad vi skrattade. Haha gör det fortfarande när jag tänker på det.. Eller som när du köpte "fel" kort till Johan på alla hjärtans dag, du minns kanske när du hade varit inne på konsum och handlat, du betalade och gick ut. Mötte din blick ute på parkeringen du började skratta och gick tillbaka in. Just det man kanske måste ha sina varor med sig hem haha ! Men jag älskar dig ändå trots dina små roliga misstag :) 

Du har också funnits där för mig i dom mest jobbiga situationer här i livet, som till exempel i höstas när vi hälsade på mormor och jag bröt ihop innan jag ens kommit in i rummet. Då sa du , jag vet hur det känns jag. Jag kände precis samma sak första gången jag såg henne ligga där. 

Jag tackar även för all hjälp jag fick när jag skulle välja balklänning och annat till studenten förra året, ingen annan mamma hade gjort det så bra som du gjorde det.  Du och pappa (mest du) fixade världens bästa studentdag för mig och jag är så oehört glad att jag har dig så allt det kunde bli så bra som det nu blev. 

Det finns hur mycket mer som helst att skriva om hur mycket jag tycker om dig men då lär jag få sitta här hela dagen och skriva , men det vill jag ju inte för jag vill träffa dig med och säga JAG ÄLSKAR DIG till dig med inte bara här. Du är iallafall världens bästa mamma och jag älskar dig hur mycket som helst och jag hoppas att jag får fira dig på väldigt många mors dagar härdanefter.

DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA MAMMA & JAG ÄLSKAR DIG MEST AV ALLT I HELA VÄRLDEN!!! <333333333

Jag hade världens bästa mormor innan sjukdomen

började äta upp henne inifrån, jag har fortfarande

världens bästa mormor men hon är inte den samma

som innan sjukdomen. Allting har gått så snabbt

jag har knappt hunnit med. Från att vara på benen med hjälp

av en rullator sommaren 2010 till att ett år senare

vara så dålig så att hon bor på ett hem, där hon får hjälp dygnet

runt med allt som behövs. Sist jag hälsade på henne var

i november 2011 och det var en av de jobbigaste

saker jag gjort. Bröt ihop innan jag ens kom in i rummet.

Det är inte klokt hur en person man älskar så

mycket inte vet vem man är, kan varken gå eller stå bara

sitta i sin rullstol eller ligga i sin säng.

Saknar den som du var innan och har flera

underbara minnen tillsammans med dig som jag kommer leva med resten

av mitt liv. Jag vet att du aldrig kommer bli den samma men

jag älskar dig lika mycket ändå. Även om du inte kan säga det tillbaka

eller vet vem jag är så är jag helt säker på att du älskar mig med.

Du kommer alltid finnas i mina tankar. Älskar dig mormor!

Jag vet att sjukdomen inte kan ta död på dig så du kan

få leva med detta i 10 år till eller mer. Men du är svag så

får du en infektion kan det gå illa. Jag önskar att de hittar

ett botemedel till MS, det hinner nog inte bli under din livstid

men hoppas att det kommer någongång.

ÄLSKAR DIG MORMOR!